Hur det började

Vad handlar det här om, egentligen?” sa jag

”Det handlar om …..det handlar om ….. ”, trevade filmproducenten Marika Griehsel.

Hon sökte inte bara efter orden utan efter själva kärnan i berättelsen i den dokumentär hon skulle klippa ihop. 3 stycken 15 minutersavsnitt. Jag ställde inte frågan för att hon och jag inte visste, utan för att vi behövde hjälpas åt att hitta det just nu, mest angelägna svaret och komma vidare. Det var frustrerande att inte få tag i det där som egentligen var helt tydligt, så vi gav upp. För nu. Tog en kopp kaffe. Sen frågade jag Marika igen.

”Men vad handlar det om, EGENTLIGEN?” 

Hon hytte med kaffekoppen och gav prov på de där glasklara, konkreta och fokuserade for muleringarna som jag mindes från när hon var min ungdomsidol i form av korrespondent för SVT i södra Afrika.

”Det handlar om allt som står på spel! Människorna, miljön, fram tiden, lokalt, globalt. Hoppet. Och historien om kulturens kraft. Både som egenvärde och som metod. Om arvet. Varför det är viktigt att minnas. Och utveckla. Gemenskapen. Allt! Hela Agenda 2030 finns i den där dokumentären.”

”Tack. Perfekt.”, sa jag och satte ner min kaffekopp. ”Då vet vi vad filmen heter och vad den handlar om.”

”Vad menar du?”, sa Marika.

”Vad står på spel?” sa jag, medvetet dramatiskt. Marika automatfyllde på, lika dramatiskt, med underrubriken:

”platsen – arvet – framtiden”

”Och den frågan är för viktig för att bara vara en film.” sa jag. ”Den behöver ett sammanhang där fler får chans att ställa och svara på samma fråga.”

Där satt det. Som en smäck. Inför allt som står på spel öppnades allt. Inte minst dörren till en insikt om att frågan om vad som står på spel är större än en film, men där filmen kan vara en dörr i sig. Som initiativtagare bjöd vi in flera, för det här var ingenting vi vare sig skulle eller kunde mäkta förverkliga själva. För mycket stod på spel.

Föreningen Husåspelet tyckte inte bara att det var en lysande idé utan lyfte den till en nivå av glitter och glamour, galaklänning, röda mattan och hela köret. Samt såg bums till att renovera utedasset intill utescenen där arrangemanget skulle komma att tilldra sig. Kaffe köptes in. Här skulle det gå åt.

Jenny Grip, VD för Samling Näringsliv tackade ja till att vara en av medspelarna utifrån deras fokus på de kulturella och kreativa näringarna som en nyckel för att öka befolkningstillväxten och göra en plats långsiktigt attraktiv att bebo, besöka och verka på.

Initiativet visade sig också stämma bra överens med den satsning som Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik (NCK) driver för att stötta kulturella och kreativa näringar med affärsutveckling som tar sin grund i kulturarvet. Det passade dessutom perfekt att NCKs Helena Kuhlefelt är kulturanalytiker och europavetare kunde vara en del i produktionsteamet.

Konceptet stämde bra även för Kristina Persson (Global utmaning/Frejas fond) som såg hur de globala utmaningarna – med klimatfrågan i centrum – blir begriplig trots sin komplexitet, när vi konkretiserar den på lokal nivå, där helheten kan bli hanterbar. Hennes anförande under Almedalsveckan kan man gärna se som en inspiration.

Kultur- och bildningsverksamheten i region Jämtland Härjedalen satte genom Jimmy Eriksson, genast ord på det som de ser stå på spel i en video och backar upp arrangemanget som en bra möjlighet att synliggöra kulturens roller i den hållbara utveckling och inte minst som ett sammanhang att samla synpunkter och kompetens till utformningen av den nya regionala kulturplanen. Och visst skulle regionen möjliggöra för kulturentreprenörer som Sara Strömberg och Martin T Johansson att kunna bidra med sina kompetenser och sin kreativitet.

Och… ja det var som om många bara stått och väntat utanför dörren. Det gällde också hemsidesdomänen kulturkunskaparna.se som jag köpt på en ingivelse för många år sedan men som legat overksam och bara kostat pengar utan att göra rätt för sig. Äntligen skulle den få komma till nytta som en gemensam plattform.

Står du också redo utanför dörren? Välkommen! Rödamattan är utrullad in till det arrangemang som bäst kan fångas i begreppet ”Walk’n’Talk-show”. Själva begreppet föddes efter en lång natts god sömn och föregicks av skitjobbiga brottningsmatcher för att försöka konceptualisera. Det här är ett sammanhang för oss som gör vårt bästa för att göra – att omsätta sånt vi säger och vill i praktiken. Riktiga samtal. Om sånt som är viktigt. Även small-talk är viktigt. Och prat om vädret. Det är en del i ett socialt samspel. Men låt oss prata med om klimatet än om väder och vind. Så att vi hittar en bättre balans. Inte minst mellan att lyssna och prata. Arbeta och vila. Avsikten är att allt ska rymmas och räcka i det program som fyllts av meningsfulla, kreativa och inkluderade samtal, där teman och valet av scensamtalare har utvecklats tillsammans.

På samma sätt utvecklades idén i sin helhet. Hela historien är en del i programmet 27 -28 augusti. Egentligen – alltså egentligen egentligen, började historien redan 1737, på Skeppsbron 46 i Stockholm. Och fortsatte på en lägda i Huså 1978, för att via ett Kulturting i Bräcke 40 år senare plockas upp igen och därifrån kliva ut på Skeppsbron 46 igen 2019. Men den här tillbakablicken är att föregå framtiden. Jag berättar mer när vi ses i Huså och när vi – om du vill – tar med oss berättelsen som en underhållande föreläsning och samtal till din plats, till ditt arv och till din framtid som en inspiration. Vi vill dela med oss. Av allt som vi fått och får och ger varandra. Vår grafiska formgivare Hanna Eskelin uttrycker det så här: ”Det här är mao ett fantastiskt samspel.” och visst är hennes grafisk uttryck av platsen, arvet och framtiden mao en välkomnande röd matta?

Och inte bara det. Med hennes svar, på frågan kring vad detta är, egentligen, hjälper hon mig att få fatt i vad som egentligen är viktigt. För mig. Jag gör det här för glädjen i att få vara en del av ett fantastiskt samspel. Det är allt. För mig.

Det är skönt att luta sig mot när världen vacklar och Agenda 2030, med sina globala hållbarhetsmål, ibland känns alldeles för långt borta för att kunna nås så nödvändigt snart. Det är också skönt att stötta sig mot i en Walk’n’Talkshow som just nu har mycket högre ambitioner och angelägenhetsgrad än just nu tillgängliggjorda resurser.

”Vi har inte en chans att hinna färdigt”, sa Marika Griehsel, men vi kör!

”Jordåväl” sa jag. ”Det kommer att gå på något märkligt vis ändå”

”Vi får komma ihåg att detta är ett work-in-progress”, sa Marika Griehsel

”Och ma jett komo ihöug att dasset kommer att vara på plats, kaffet kokat och röda mattan utrullad” sa föreningen Huså spelet

”På den mattan kommer vi att gå långt” sa jag, strök tre gånger över mattfransen och sa de tre magiska orden ”Spelet kan börja!” Sen flög vi.

/Linda Forss, samhällsbyggare, produktionsledare och initiativtagare tillsammans med Marika Griehsel