Välkommen till konstutställningen Portätt i ladan – Portraits in the barn som samlat verk av 15 konstnärer. Utställningen pågår 21 juni – 30 augusti 2025. Vernissage 21 juni kl 19. Finissage 30 augusti kl 12.
I sommarens utställning samlas konstnärer med olika uttryckssätt för att undersöka porträttets möjligheter. Här blir porträttet inte bara ett avbildande av en människa, utan också ett sätt att synliggöra relationer: till platsen, till kroppen, till det förflutna, till en annan art – eller till sig själv.
Porträtt i ladan – presentation av konstnärer
I sommarens utställning Porträtt i ladan samlas konstnärer med olika uttryckssätt för att undersöka porträttets möjligheter. Här blir porträttet inte bara ett avbildande av en människa, utan också ett sätt att synliggöra relationer: till platsen, till kroppen, till det förflutna, till en annan art – eller till sig själv.
Leif Milling (f. 1947)
Med femtio år som yrkesfotograf verksam i Gimdalen, är Leif Milling både dokumenterare och deltagare i bygdens berättelser. I utställningens verk får vi möta människor som Göran Sahlin och Knutte Pittsa. Millings fotografi är poetiskt och varsamt, och skildrar landskapet och livet däri.
Natalie Field (f. 1982)
Med rötter i Sydafrika och verksamhet i Norge, rör sig Fields konst mellan discipliner, länder och känslolägen – alltid med en stark närvaro i det materiella och mer-än-mänskliga. Hennes praktik kretsar kring förkroppsligade erfarenheter av den naturliga världen. Hon använder organiskt material för att skapa assemblage som utforskar livets, dödens och naturens cykler.
Marting R. Lund (f. 1998)
Under aliaset NorTroll förmedlar Marting R. Lund historier genom ljud och bild, inspirerade av norska naturmyter och landskap. Hans porträtt är inte bundna till ansikten – de gestaltar snarare stämningar, ljudvärldar och den mystik som omger platser. Musik och visuella uttryck samverkar för att skapa en helhet där berättelsen formas av ton, färg och form.
Batte Sahlin (f. 1929)
Sahlins självporträtt, målat efter ett inbrott där flera kära musikinstrument stals, är en skildring av förlust och tystnad. Instrumenten – en gång bärare av ljud och minnen – blir här till symboler för ett livsverk som brutits men inte tystnat. Genom färg och komposition bär verket en emotionell laddning som sträcker sig bortom det individuella.
Esther Breslin (f. 1987)
I Emerging speglar Breslin ett självporträtt i relation till landskapet hon lever i. Med hjälp av viltkamera och varsamma penseldrag låter hon skogen, årstiderna och djuren delta i berättelsen om en plats. Det är ett porträtt i flera lager – av tid, omsorg och ansvar. Här är människan inte åskådare utan en av många närvarande varelser i ett delat territorium.
Marius Reed (f. 1986)
Reed är norsk/amerikansk konstnär. Utställningens porträtt – skapat med hjälp av en egenbyggd CNC-styrd ritmaskin – sätter teknikens roll i fokus. Genom att teckna ett ansikte hämtat från DigitaltMuseum undersöker han hur arkiv, algoritmer och analog process kan samverka. Porträttet blir ett möte mellan historia och samtid.
Polina Mihajlovna Chernitskaya (f.1996)
Chernitskaya är verksam konstnär i Trondheim med rötter i Sverige, Norge och Ryssland. Verket In her eyes 2 & 3 visas nu för första gången i Sverige, som en del av projektet In the Afterglow of Despair, där Chernitskaya utforskar hur förlust och återhämtning kan gestaltas visuellt och rumsligt.
Johanes Mitiku
Mitikus verk tar sin utgångspunkt i etiopisk ikontradition, men bär på en nutida sensibilitet. Genom klassisk teknik skildrar han ett bibliskt porträtt – där figuren Balthazar från Etiopien står i centrum. Verket ger ett ansikte åt en ofta förbisedd historia och förankrar berättelsen om Kristi födelse i en mångkulturell värld med uråldriga band till Afrika.
Anna Areskough (f. 1974)
Med inspiration från gåramåleri har Areskough skapat ett samtida porträtt av Gimdalen genom dess hus. Målningarna blir till närbilder av platsens minne och identitet. Det är en kärleksfull och eftertänksam blick på landsbygden som levt, förändrats och fortsätter formas av dem som bor, återvänder eller passerar.
Cheong Hye, Sophia Lee
Lee är en sydkoreansk konstnär med verksamhet Norge. Hon undersöker materialens minnen – genom lera, elektronik, skulptur och digitala tekniker. Hennes verk i denna utställning bär på ett starkt intresse för tidens avlagringar och identitetens formande. I hennes arbete blir materia bärare av tillhörighet och varseblivning.
Lone Vatn (f. 1977)
Vatn är lokal konstnär med ett socialt engagemang för att skapa inkludering, delaktighet och samhörighet. Hennes konst präglas av lekfullhet, färgstyrka och en intuitiv arbetsprocess. Målningarna bär på en spontan energi. Istället för att efterlikna verkligheten söker hon fånga känslan i ögonblicket.
Ewa Thorslund (f. 1964)
Thorslund arbetar med måleri och text som sätt att närma sig frågor om identitet, kön och autenticitet. I hennes bildvärld öppnas rum för empati och introspektion – porträttet blir ett möte mellan subjekt och betraktare, där sårbarhet och styrka existerar samtidigt.
Alexandra Stanford (f.1996)
För Stanford är porträttet en hommage till mormodern Martha Griehsel, som växte upp i Gimdalen. Lupiner, smultron och svampturer över sjön Drevviken bildar ett botaniskt språk där barndomens och släktens närvaro får fysisk form.
Simon Stanford (f. 1961)
Stanford, dokumentärfilmare och fotograf, gestaltar mänsklig styrka och utsatthet i sina bilder från konfliktfyllda platser i världen. Hans arbete tar honom till platser där människor och natur lever under svåra förhållanden, och hans bilder och filmer fokuserar på att fånga deras motståndskraft. I hans verk möter vi Mama Klementin, i ett flyktingläger i östra Kongo-Kinshasa.
Gunilla Hasselrot Eriksson (f. 1973)
Hasselrot Eriksson är svensk-norsk konstnär med starka band till Gimdalen. Hon arbetar platsspecifikt och tematiskt med minne, material och miljö. Verket I Gimdalen är härligt att vara är inspirerad av bonaden “Jämtland”, där lager av spår binder generationer samman. Flottarekan, ekorna och selet blir symboler för tid, rörelse och närvaro.
Lite om ett av verken som kommer att få särskild uppmärksamhet i samband med det avslutande finisaget: Släktträdet – Gimdalens hus
Gunilla Eriksson och Anna Areskough har gjort ett släktträd för Gimdalens hus, för att förstå hur byn har vuxit fram. Det gjorde att invanda föreställningar ställdes på ända: de största gårdarna var inte de äldsta, och döttrarna tog ofta över gården.
Det började med ett projektbidrag från Alstra byggforum – vi ville undersöka hur byggnader och berättelser hänger ihop. Är det byggnader vars berättelser glöms bort som också försvinner? Och kommer vi ihåg vissa historier för att husen finns kvar? Så vi åkte till Gimdalen för att inventera byns bebyggelse, både den som finns kvar och den som flyttats eller försvunnit. Men vi upptäckte snabbt att vi först behövde reda ut hur byn vuxit fram, och hur allt hänger ihop. Så vi gjorde ett släktträd för Gimdalens hus, med hjälp av bygdeböckerna, gamla kartor och vandringar i byn. Vi lät döttrarna ta plats i släktträdet, när de tog över gården, vilket skedde ofta. Vi såg att de största gårdarna inte var de äldsta, och att det av den allra första gården troligen inte finns något kvar.
I augusti ska vi presentera släktträdet för byn och vi hoppas få ta del av fler berättelser, foton och minnen. Vårt arbete att dokumentera alla byggnader som finns eller funnits i byn fortgår. Den byggda miljön och dess landskap är skådeplatsen för våra minnen, det är där våra liv utspelar sig. Den fysiska miljön hjälper oss att minnas, och historier utan fysisk miljö är svåra att förstå. Vi hoppas att glömda berättelser kan väckas till liv genom att undersöka Gimdalens byggnader och landskap på nya sätt. Och genom att se på det förgångna och nuet på nya sätt kanske vi även kan få en ny bild av framtiden. Att titta bakåt handlar om att se framåt.